Linnéa

The life as we know it, or ?

Tankar bara snörrar runt i mitt huvudet, glad , arg , ledsen , sprallig , lyckorus . . Jag vet inte riktigt vad.
När en människa gör på det sättet ist för att göra det andra, vad händer då inom dig? Känner inte igen dens beetende som det var i början utan nu är det mer this is me, varför visa ett annat jag från början då? Eller varför inte bara forsätta som innan , tänk om det gjorde så att ja gjorde så eller du gjorde si? Jag saknar studerna från början eller ruset från en brustablett höhö. Men helt allvarligt talat hur kan en människa bli något annat? Växer man upp? Leker man ett spel eller är man allmänt ovanlig? Vad hände med en hel roman varje dag som bara stannade och blev en mening med en punk? Va hände med överraskningar som bara blivit bort blåst till tomma intet? Vad hände med det speciella hejet som blev som ohh inte du nu igen? Vad hände med livet eller ja , vad hände med allt?


Det finns alltid något man kan anmärka är inte det konstigt? Alltid något man kan sakna som fanns innan men man inte får uppleva lika ofta, av någon anledning försvann det man är tagen för givet. Det är som det var innan bara att allt det är gediget härliga bara försvann, nu är det bara "härliga". Varför gör man så mot personer ? Varför fortsätter man inte som från the very first time. Hur reagerar man som egen individ på detta då? Blir man arg, ledsen , besviken , glad ? Hur gör man själv mot situationen slutar en gör man lika dant tillbaka pay back is a bitch? Eller fortsätter man själv så som man vill att den andra ska vara eller vadå? Man dras med i folkmassans beetende.

Vad i helvete babblar Linnéa om egentligen? det ni..