the time.

Känns det konstigt? ja det kan ja erkänna ibland att det gör , fattar inte riktigt vad som hänt ibland eller hur de kunde hända så fort efter så lång tid. Trodde det var menat att finnas för evigt, alla skratt, alla minnen , alla myskvällar , alla konstiga saker man gjorde. Det konstigaste är nog att se men inte prata? Undrar om de är så för dig? Men allt verkar har sitt slut men ja trodde inte det om detta det känns som att boken är stängd the end på the story.

We dont dance until the world ends...

Fick mig att tänka på det idag när ja såg dig både på stan idag sen stirrade vi båda på varandra rakt in i ögonen på jobbet för första gången på 1 mån....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0